När svensken är som mest osvensk…
Under min tid på Irland så försökte jag ge min syn på svenskar och hur man som svensk klarar sig i ett annat land. Nu när jag inte längre är utomlandssvensk så blir ju detta lite svårt, men några små iakttagelser kommer jag att skriva ner ändå.
För några dagar sen var det dags att masta på vår lilla Scampi. Båten ligger i Vaxholm, närmare bestämt Blynäsvikens båtklubb. Som svensk är man ju inte direkt van vid att folk kommer fram och pratar om diverse spörsmål utan att man känner personen ifråga. Detta är dock något som händer på en båtklubb. Jag stod och polerade båten, självklart i sista minuten (den skulle i åtta timmar senare), och en fullt normal kvinna kommer fram och börjar prata med mig. Ämnet för diskussionen var vilken polish jag använde, hennes nyinköpta båt var tämligen gul i vattenlinjen och hon behövde lite tips på hur man skulle få bort färgen. Ingen introduktion, ingen ursäkt för att hon störde, bara en mycket trevlig fråga. Riktigt trevligt, och det mest chockerande var väl att jag inte reflekterade över att jag stod och pratade med denna främmande människa halv tio på fredagskvällen. Visserligen har jag väl pratat med främmande kvinnor på en fredagskväll (eller ja kanske inte så många, men det HAR hänt) förr men aldrig så avslappnat som nu. Det är få tillfällen man som svensk kan kliva ur sin egen svenskhet och bara prata med folk. Det är då väldigt skönt att man kan ha sin båtklubb som sitt egna lilla prat-nirvana. Det är mysigt, det är avslappnat och förbannat härligt! Nu vet jag inte om jag hjälpte henne så mycket men ändå! Tänk om det kunde vara lika enkelt på krogen. Fast där vore det ju lite konstigt att prata polish, vad som skulle kunna vara ännu konstigare är ju trots allt att föra en normal diskussion med en främmande HELT NYKTER!!! Ibland är det inte så roligt att vara svensk…
0 Comments:
Post a Comment
<< Home