Stockholmsförakt och irländsk byggstandard
Oj! Nu var det ju väldigt länge sen som man skrev ngt i den här bloggen! Huga!
Jag vill prata om två olika saker: fördomar mot stockholmare och byggstandarden i Dublin!
Vi börjar med det förstnämnda. Förra veckan så var vi ute några svenskar och tog några öl. Det var i stort sett alla svenskar som på Google som var ute. Återigen var pubben hur cool som helst. Den hette Cafe de Siene och var klart inspirerad av någon fransk pub, exakt vilken har jag lite svårt att veta… Hursomhelst under kvällen upplever man två olika scenarion:
Scenario 1: Man hälsar på en människa, ska väl tilläggas att det är en svensk ifråga, och i början av samtalet nämner man lite lätt att man kommer från Stockholm. Självklart märker man direkt att personen (bör tilläggas att personen INTE kommer från Stockholm) vänder taggarna utåt och är allmänt misstänksam. Lite senare, detta kan variera men brukar oftast inträffa ca 20 min efter första ordet, så utbrister personen: Men!? Du är ju riktigt trevlig ju! (Personen hänvisar självklart till att du kommer från Stockholm).
Scenario 2: Man presenterar sig och pratar om allt möjligt. Efter ca 20 minuter får man frågan ”jaha var kommer du ifrån då?”, svaret blir ju onekligen att man kommer från Stockholm och svaret blir samma som i Scenario 1: Men?! Du är ju riktigt trevlig ju!
Varför det har blivit såhär kan jag inte svara på. Alla mina kompisar är trevliga och sympatiska människor utan näsan i vädret. Det är ju dock troligt att alla som inte kommer från Stockholm är inskränkta, gödselluktande, ointellektuella, sossar och tämligen hemska i största allmänhet. Men vad vet jag, jag är ju från Stockholm. Eller som undertecknad en gång utbrast på Högfjällshotellet i Sälen: ”Ge mig en drink jag är från Stockholm!”.
Det andra ämnet för kvällen är byggstandarden här på Irland. Den är väl värd att kommentera, jag är ju trots allt son till en byggare och mitt självförtroende gör gällande att jag kan något om dessa saker. Att bygga ett hus, högt, lågt, brett eller smalt har vi i Sverige kunnat göra sen Dackefejden, detta gäller inte på Irland. Jag bor i ett nybyggt hus, ca 5-7 år gammalt och väldigt nära till Google, så långt så bra. På utsidan så ser allt mycket bra ut, fina glasfönster och trevliga ståldetaljer. Väl inne så slås man av följande: De har heltäckningsmatta i hallen till lägenheten, inte inne i lägenheten utan utanför. Som svensk med vana av leriga skor och skitiga ungar, så kan det ju ibland vara skönt att använda hallen som en lätt-städad buffert, det gör man inte här. Dock så råder det omvänd ordning väl inne i lägenheten, då hallarnas golv oftast är beklätt med någon form av parkett eller kakel. Resten av lägenheten är dock inslagen i heltäckningsmatta. Vår var, de första två dagarna, aprikosfärgad men är nu DDK-grå.
Efter golvet så går vi vidare upp till väggarna. När mina rumskompisar precis hade flyttat in så var det en vattenläcka i lägenheten ovanför. Vilket resulterade i att vatten rann ner på väggen och lämnade fula märken efter sig och tillhörande utbuktningar. Vad gör man? Väntar tills det har torkat? Nej, nej här har man bråttom minsann! Två dagar senare är det målare där och ”målar” in vattnet. Det var fint i ca en vecka och våra väggar ser nu ut som något ur Papillon.
Vi går vidare uppåt och kommer till handfaten. I köket så har vi ett trevligt handfat, fin blandare och bra vattentryck (vi har självklart två varmvattenberedare i vår lägenhet). I mitt badrum så har man självklart valt att köra på 1800-talsstil med två separata kranar. Detta bidrar till ett klart binärt handskande med vattnet. Vattenberedaren till badrummet ger nämligen allt eller inget. Vattnet är dessutom vansinnigt varmt alternativt vansinnigt kallt. Hur gör man då för att få ljummet vatten? Jo man får börja med det kalla och sen med en snabb rörelse föra handen under det varma vattnet. Stanna för länge och du får brännskador, för kort och du får frostbrytningar, båda alternativen väldigt trevliga att få på morgonen.
Nu känner jag att jag börjar bli rätt så förbannad så jag kommer att sluta här och gå hem och äta middag. Nämnde jag att vår toalett endast går att spola var 30e minut? Huset är 5-7 år gammalt…
/H som i Skanska
Formatmall 2B för irländska gator...
Det där med att masta av är ju inte så j....vla viktigt trots allt...
Dagsutflykt till Dun Laoghaire (uttalas Don Lery). Klaus, Nadine, Daniel och Annika.
Mina två lärare (fr. vänster) Malaika och Regina.
Nadine som delar samma "cubical" som jag...
Vardagsrummet "Vardagsrummet"...
Soffan "Soffan"...
Badrummet... Nämen... Ja det är rätt det är vårt kök, vänligen notera tvätt/torktumlaren.
Hallen till lägenheten...
Resten av mitt Chateau (vänligen notera mitt skrivbord i nedre högra hörnet).
Mitt minimala skrivbord...
Min väldigt fina säng. Om det är någon som undrar så är mönstret "Polka Dot".
Kommentera mera!
Hej kära vänner! Nu är det fullt möjligt att kommentera till mina små inlägg. Detta gör ni genom att klicka på "comments" nedanför inlägget och följ sen instruktionerna! Puss och ha det så bra!!! Snart kommer det lite bilder...
/H som i kommentar
"Full" blogg
Jaha om man skulle ta och ”posta” sitt första inlägg ”under the influence” så att säga. Idag är det måndag och allas er Henrik har druckit på tok för många öl, å andra sidan så var jag överdrivet nykter om man jämför med resten av teamet, det är helt enkelt något som man får lära sig här borta. Å andra sidan så är det knappast så att jag kommer att ha några problem att genomföra mina arbetsuppgifter imorgon.
Följande är något som har upplevts under kvällen och i stort sett vartenda j…vla dag under mitt liv. Vi är några ”nya” personer som har hängt ihop sen starten (alla förutom jag är tyskar, tyskar KAN faktiskt vara rätt så trevliga när de inte står i liftkön). Självklart… självklart! så är jag intresserad av en av flickorna, varav hon är intresserad av en annan samtidigt som en annan är intresserad av mig. Jag tror inte på gud men om han/hon finns så måste denne ha det förbannat roligt däruppe! Nu är det ju inte så att jag totalt har kärat ner mig utan det är snarare på stadiet ”jag vill stoppa ner henne i bröstfickan och krama om henne lite då och då”-stadiet. Men ändå, Gud, kosmos, ödet eller Dalai Lama måste ju vara helt bisarrt cynisk som låter detta fortgå. Å andra sidan så är det ju helt möjligt att han/hon/den/det är sponsrad av vapenlobbyn, för ärligt talat om alla skulle få den de ville, det vill säga jag den mysiga tyskan, Magnus Carlsson sin Elin, Usama Bin Laden sin Muhammed så skulle ju alla vara lyckliga. Vi skulle aldrig ha några krig (alla skulle ju vara hemma och mysa) och ingen skulle elda upp ambassader i Syrien. Å andra sidan så är det ju möjligt att vi alla får ungefär 15 min när vi dör att styra världen, någon form av ”15 minutes of fame a lá gigantic ruler of the galaxy”-tillfälle och om vi alltid har fått uppleva total misär på kärlekfronten så kommer ju i alla fall jag göra mitt bästa för att sabba upp allas liv. Min fantastiska slutsats bevisas ju onekligen av att människor titt som tätt träffar någon de gillar och på deras vakt så kanske stordåd då och då inträffar. Vänligen observera att detta händer ovanligt sällan, jag menar Hannah Graf och Magnus Hedman har ju trots allt gjort slut. Hmmm… Undrar om påven tar emot samtal för jag tror faktiskt att jag har hittat något här… Nu ska jag sova för imorgon ska jag tillbaka till jobbet och försöka undvika vår gigantiska snacksbar (den är bisarr, helvetet bryter ut om några veckor när vår nya dessertkock börjar, ja det är sant de har anställt en kock vars enda uppgift är att göra desserter. Exakt hur fet kommer jag inte att bli här borta?).
Druckna pints sen D-day: Tror att jag senast var uppe på ca 33st så nu är jag uppe på 38, jag vet att det är pinsamt men ni får ju trots allt ha i åtanke att det endast är måndag…
/H som Dalai Lama….
Dag 17, Iakttagelser från Dublin…
Tredje helgen i Dublin är till sin enda. Bisarrt att jag har varit här så länge men det har jag. Igår var vi på bio och såg Münich. Hyfsad rulle men vansinnigt mycket övervåld, nåja det var väl inte det som var det häftiga utan att när man kommer in i salongen så står det folk vars enda uppgift är att visa dig var du ska sitta!!! Jag tyckte självklart att detta var hysteriskt kul och kunde knappt sluta skratta när vi gick upp till våra platser, förlåt blev visad till våra platser. När jag sen försökte förklara för mina tyska vänner vad som var så hysteriskt kul så fick jag bara tomma ansikten som svar. Tydligen så var det alltid så hemma i Tyskland i alla fall när det var lite finare biografer. Nåja jag fick mig ett skratt i alla fall.
Ytterligare saker som är väldigt intressanta är de gatumusiker som finns här. En annan är ju van med Progg-Robert (eller vad galningen heter som brukar spela på T-Banan vid slussen). Här är det inte tal om några mediokra musikanter, här har du operasångare, flamingodansörer och VÄLDIGT talangfulla gatuband.
Druckna pints sen D-Day: 33st
/H som i Robert
Saker som är konstiga i Dublin
Maten!
Det spelar ingen roll vad du än beställer på krogen allt smakar flott. Beställer du en hamburgare så är väl själva flottet en del av upplevelsen, men om vi tar gårdagens beställning som ett exempel. Jag beställer in dagens soppa, en helt funktionsduglig potatissoppa med hör och häpna ett juste bröd till. Min andra rätt var en så kallad ”sideorder”. Jag trodde i min enfald att jag beställde ”Mixed garden greens”. Vansinnigt korkat av mig att tro att det skulle vara lite skön sallad, tomater, gurka och kanske en och annan oliv… Nej nej, jag skulle självklart ha förstått att vad jag i själva verket beställde var två kokta potatisar, potatismos och STEKT POTATIS! Jag vet, jag vet… vansinnigt korkat och naivt av mig som svensk. Nåja frånsett att de envisas med att köra på andra sidan vägen och prata så att man inte förstår så är väl detta det enda som inte är bra här borta. Skulle i princip betala vad som helt för lite sköna köttbullar och makaroner just nu…
Ikväll blir det bio och nu ska jag iväg och köpa ett ”Computer corner desk”, med min minimala hjärna lär det väl bli ett Vitrinskåp i polerad björk och guldhandtag…
/H som i potatis
Dag 15 (3 febr)
Jaha då var den andra veckan av min tid här på Google till sin enda. Allting är fortfarande väldigt bra och jag börjar verkligen komma in i allt nu. Språket börjar funka och man börjar så smått att komma med lite förslag på möten etc. Lite coolt, eller jag tycker att det är coolt i alla fall. Folk med riktiga jobb kommer väl att tänka: och!?!?!?!?! Men! Vi har ett mailprogram som hjälper oss att hålla reda på alla frågor som kommer in till oss och jag föreslog en förändring och två dagar senare så fanns den funktionen. Detta berodde inte på mitt förslag men ingenjörerna som jobbar med produkten tyckte tydligen att det var en bra idé, ngt som mina lärare har påpekat många ggr efter. Så det är coolt. Eller så himla häftigt var det kanske inte, men men man har ju bidragit lite i alla fall…
Ikväll ska vi ut och fira av en av våra ingenjörer han ska åka till Mountain View i tre månader på utbildning. Den killen blev ”googlad” och erbjuden ett jobb. DET är coolt! Då har man gjort mkt väsen från sig, ingenjörerna går igenom enorma ansökningsintervjuer (säger de i boken ”Search” i alla fall) så att bli erbjuden ett jobb är tämligen imponerande.
Måste börja träna snart, äter på tok för dåligt och kommer snart att se ut som en luftballong…
Druckna pints sen D-Day: 29
/H som i luftballong
Dag 13
En och en halv vecka på det nya jobbet. Nu börjar man så smått komma tillrätta här borta. Man börjar inse att slaget mot den allsmäktiga snacksbaren för evigt är förlorat. Att mitt liv från och med nu kommer att cirkulera kring ettor och nollor, samt att brödet på Irland smakar plast. Saker och ting kunde ju verkligen vara värre jag menar jag kunde ju vara kvar i Sverige, vara arbetslös, singel och bo hemma hos mamma och pappa. Nu är man istället på Irland, fett arbete, JÄVLIGT singel MEN man bor inte längre hemma. Nu kanske själva biten med att bo hemma inte var så himla farligt men det finns ju liksom en anledning till varför björnungarna sticker, svalorna ramlar ur sina bon och så vidare…
Vår träning fortgår och vi lär oss nya saker varje dag. Nu börjar dock snart allvaret. Exakt vad detta innebär vill jag inte säga eftersom vi har blivit instruerade om vad vi får respektive inte får säga. Reglerna är inte super tydliga så istället för att få sparken för något idiotmisstag så kommer jag helt enkelt inte att nämna något som är jobbrelaterat. Misströsta inte det kommer nog att finnas tillräckligt med snask runt omkring för att göra min blogg värd något besök då och då.
Apropå brödet så är det här dessvärre mycket allvarligt och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag har alltid föredragit mörkt bröd, nu visar det sig att mörkt bröd på Irland är lika med plast. Dessvärre är det vita brödet ok, eller snarare det påminner om den svenska varianten. Om ni dock visste hur mycket skitmat som man stoppar in sig här borta så skulle ni förstå att man i alla fall vill vara lite nyttig om än så bara på brödfronten.
Druckna pints sen D-Day: 24
/H som bröd
