Underbart är kort!!!
Jaha då har man varit hemma på semester i Sverige. Det känns rätt så coolt, då det var min första officiella semester så att säga. Man har ju iofs varit på semester när man jobbade på Arlanda och så, men då var ju allt på låtsas så att säga...
Denna påsk började med att min oerhört snälla syster hämtade mig mitt i natten på Arlanda. Jag landade ca 24:00 och min syster hade hållit sig vaken för att hämta mig! Tack för det syrran, det var väldigt snällt och trevligt att få se dig som "första" svensk!!! På torsdagen drog jag in till staden för att shoppa lite. Det var meningen att jag skulle handla min lilla rumpa loss! (eng. shop my ass off! För er som inte talar svengelska) Jag hade fört över pengar på måndagen och blivit lovad att de skulle vara på min bank inom två dagar. Då det är Irland så tog jag inga chanser och såg till att ha minst tre dagar till godo. Självklart så hade de inte kommit på torsdagen. Kanske inte så konstigt då banktjänstemannen använde sig av en griffeltavla och kulram för att processa min förfrågan. Självklart löste jag problemet genom att gråtandes ringa pappa-bank och han fick föra över lite pengar, tackar! Jag lyckades tillslut köpa det jag ville och kunde lugnt och stilla ta mig till Vaxholm. Under hela dagen fick jag dessutom sällskap av Calle och vi hann dessutom med en fika. Självklart pratade vi växelolja, snus och pattar under hela kaffestunden!
På kvällen så bjöd jag mamma och pappa på Fredsgatan 12. De har varit snälla och huserat sin fullt vuxna son i nästan ett halvår och förtjänade detta (plus mycket mer!!!). Fredsgatan 12 har en stjärna i Guide Michelin, eller Guide M som vi konnässörer kallar den. Restaurangen förtjänar verkligen betyget och både maten och servicen var helt suverän. Om ni sparar ihop till ca en halv månadslön och känner att ni vill göra något speciellt så är detta stället att gå till. Personligen så anser jag att detta är precis vad man ska göra med sina pengar så jag mådde inte det minsta dåligt av detta!
Fredagen spenderade jag tillsammans med min farmor. Hon är en bra bit över 90 år och börjar först nu att glömma bort lite saker då och då vilket har medfört ett herrans liv i släkten Jansson. I förrgår så stoppade jag in min T-shirt i kylskåpet. Detta nämns knappt, men när min farmor råkar blanda ihop någon av sina 11 barnbarnsbarn då blir det ett j…vla hallå i växeln! Nåja det är väl som det är med det. Hursomhelst så var jag hos farmor i några timmar och fick avnjuta hennes virtuosiösa smörgåstårta. Inget får dig att känna dig som hemma som 2000 kalorier i varje tugga, nåja gott var det i alla fall…
På kvällen drog jag hem till Calles nya lägenhet vid Brommaplan. Just nu är den inte färdig men när den väl blir det så lär i alla fall jag spendera några sommarkvällen på balkongen och sippa öl. Jag, Calle och Anders beställde hem några pizzor och lite senare tittade både Ana, Emilé, Jocke och Mange förbi. Vi pratade mest strunt och någon gång efter två tog jag bilen hem. Vansinnigt trevligt! Kvällen alltså…
Lördagen spenderade jag i Täby Centrum och köpte en herrans massa kläder. Googlelivet har gjort sig påmint på ett mindre trevligt sätt då jag helt sonika har gått upp två storlekar under tre månader. Expediten kunde faktiskt ha varit lite mer subtil när hon höll med mig när jag utbrast (skitförbannad): Va f…n jag behöver ju en 56!!!
Senare på kvällen så var det dags för middag hemma hos Werne och sen utgång. Vi började hemma hos Werne som dagen till ära hade handlat Pasta Carbonara. Dessvärre hade han ätit ett dåligt ostron dagen innan (i Frankrike och ja vi kommer från Danderyd!) och mådde lite dåligt. Vi andra hade det dock mycket trevligt och jag hoppas och tror att han hade det trevligt trots detta. Hursomhelst man tackar allra ödmjukast Johan! (www.johanwerne.com BARA BRA!!!).
Vi drog sen vidare in till staden och vårt slutmål AG. Där var det mycket trevligt men som vanligt så är det alltid roligare på förfesten. Själva utgången blir ju oftast bara en förlängning och det är oftast enklare att prata hemma hos någon…
På söndagen var det dags att dra upp till Furusund. Marika var vänlig och delade med sig av sitt lysande landställe för ett dygn av samkväm. De tappra som drog till Roslagen var undertecknad, Johan (Karlsson), Daniel, Anna, Louise och Marika. Hunden, Gro Harlem Brundtland, var redan däruppe (kan det vara det coolaste namnet på en hund? Någonsin?). På kvällen gjorde vi färsbiffar med rotgrönsaker i ugn. Till efterrätt tog vi en härlig ostbricka och vid tiotiden var alla så mätta att vi kollektivt beslöt att aldrig äta igen. Louise somnade vid elva, Marika strax innan men gjorde ett tappert försök på slutet av kvällen. Summerat så blev kvällen en mycket trevlig sådan och det var skönt att få komma upp på landsbygden ett litet tag.
På måndagen så träffade jag resten av familjen Jansson hemma i Vaxholm. Alla verkar må bra och Linnea har typ vuxit en meter och talar nu tre språk, har en pojkvän som gillar sandslott och funderar på att flytta till Helsingfors för sin Magisterexamen.
Tisdagen var det dags att säga adjö till Sverige för denna gång. Sorgligt men sant. Nästa gång blir det en lite längre respit och jag kommer att göra mitt bästa för att stanna på en plats! Hela påskhelgen var helt underbar men man var nästan mer uppstressad när man kom tillbaka än vad man var när man åkte, och det är väl ingen bra semester?
/H som i jag börjar förstå varför Sverige är bäst! Mina kompisar bor ju där!!!!
Mama... I'm coming home!
Det är rätt! Allas eder bloggbajsare Henrik ska hem till Svedala! Planet lämnar irländsk mark kl. 1820 och med en liten omväg via Köpenhman landar jag återigen på svensk mark 2355. Påskhelgen kommer att innehålla såväl ett restaurang besök på F12, fika med farmor, utgång med the bouys, poker och väldigt mycket shopping!!!! Om någon vill prata med mig så går det bra att ringa på mitt gamla mobiltelefonnummer!
/H som i jag kan tala svenska en hel helg!!!
Antal druckna koppar kaffe sen den 13e mars: 124st
Exempel på en bra dag!
Förra veckan så gjorde jag något mycket korkat! Jag köpte ett par nya loafrars. Loafers är otroligt snyggt, på säg Don Johnson i Miami Vice. På mig så kan det funka om jag har långa jeans (ibland). Dessvärre så var de lite stora och till skillnad från vanliga snörskor så är det inte så mycket som du kan göra då. Jag återvände denna helg till affären och bad om att få byta till en annan modell. Självklart, då storlek 45 är att anses som fullkomligt abnormt och på gränsen till oanständigt, så fanns det inga modeller med min storlek. Jag fick dock tillbaka mina pengar efter det sedvanliga folk-som-ringer-in-till-affären-får-bättre-service-än-de-som-är-där - -scenariot. Jag gick vidare och hamnade tillslut i annan affär, där hittade jag PRECIS vad jag var ute efter och för halva priset mot mina ursprungliga skor! Självklart fanns de i min storlek! Inte nog med detta, försäljerskan var ytterst vacker och tyckte väl att mina utvecklingar kanske inte riktigt passade på herravdelningen, men ett leende senare så var skorna mina! Jag firade dagen med att köpa den sedvanliga cappucinon med tillhörande chokladtryffel. Att det regnade kunde inte ha betytt mindre!
Lägenhetskompisar.....
Att ha lägenhetskompisar är alltid kul... Kommer nog alltid att minnas tiden i Norrköping som en av de roligare episoderna i mitt liv. Jag menar, när man kommer hem och finner att alla böckerna i bokhyllan är uppchner, eller när man hittar ett lösbröst i skrivbordslådan alternativt ett brev till Lise-lott Andersson (vi vet fortfarande inte vem hon är, men tydligen bodde hon i lgh innan oss) i sina matteanteckningar, ja då är livet liksom mysigt....
När jag vaknar så är jag ALLTID vansinnigt osäker på var jag är någonstans. Efter fem minuter brukar det bli bättre och efter tio är jag nästan alltid säker på var jag håller hus någonstans. Inatt så vaknade jag vid två rycket av dunsar som kommer inifrån lägenheten. Då jag oftast sover med hörselproppar (manligt) så tog det mig ett bra tag innan jag fattade vad som hände. Det visade sig att min lägenhetskompis hade testat sitt lås och lyckats med konststycket att låsa in sig (jävla tomte!). Jag och den lite mer sansade portugisen fick SPARKA upp dörren. Det är vid sådana här lägen som man vill ha en Clint Eastwood i lägenheten. Tjugo sparkar senare fick vi äntligen upp dörren och jag kunde gå och lägga mig. Visserligen ganska så roligt, men vem f.....n testar låset till sin dörr klockan två mitt i natten? Dessutom! Vem testar låset för första gången med dörren stängd???
