Rule Britannia tralalala…
Jaha då har man varit i London då! Känns verkligen himla internationellt måste jag säga. För mig har alltid London varit Europas häftigaste huvudstad. Staden har ju både bidragit med Saville Road såväl som Bond. Jag flög in på fredagen med Ryan Air. Härligt flygbolag, billigt som bara den men när de fjortonåriga flygvärdinnorna började tonårstjafsa ja då tyckte i alla fall jag att det blev lite oprofessionellt. Meningen var att jag, Anders och Emil skulle göra London osäkert under helgen (ett härligt uttryck, att man ska göra något osäkert, frågan är bara om man någonsin kommer att leva upp till det). Dessvärre så bangade Emil två dagar innan, eller jag och Anders tror att han bangar vi har fortfarande inte hört något ifrån honom.
Dessvärre så var Anders plan försenat med fyra timmar! Så jag valde att ta bussen in till staden och checka in på hotellet. Väl framme vid hotellet så checkade jag in och fick bita mig i tungan för att inte börja asgarva åt indiern på andra sidan disken. Nu är det ju inte så att jag börjar garva åt första bästa indier utan just denna lät precis som Apu (tror han stavar så) i serien Simpson. Nästa iakttagelse av hotellet var att korridoren luktade precis som hemma hos Mikael Uggla, lite konstigt att man ska behöva åka till London för att komma ihåg den lilla mannen. Dessvärre så innehöll inte hotellet några av Mickes leksaker, inte ens en Commodore 64 att spela ”Sex games” på, men hade annars allt jag behövde. När jag väl hade tagit en dusch så gav jag mig ut på staden för att få i mig lite mat. Det hände inte så mycket mer under några timmar så jag tänker hoppa till när herr Carlsson dök upp. Herr Carlsson dök upp runt elva och vi dumpade bara hans väska på hotellet och drog sen vidare till en pub. Där möttes vi av en bartender som sa: ”Tyvärr vi har stängt, klockan är 23..." Smått förskräckta så frågade vi om det fanns någon annan bar som kunder servera oss alkohol så sent. Vi hade tur! Det fanns en bar runt hörnet som kunder servera oss alkohol. Efter lite letande (runt hörnet är inte alltid runt hörnet i London) så hittade vi tillslut pubben. Pubben hette ”Pride of Paddington” och hade inget att göra med bruna björnar eller barn. Dessvärre var hela stället fullt med svenskar så det sedvanliga skitpratet om alla grannar gick om intet. Vi blev inte så långvariga utan lullade hem efter några timmar. På sedvanligt tidoptimistiskt manér så ställde vi klockan på 0900 dagen därpå och somnade.
Klockan 1130 på lördagen var vi redo att ge oss iväg. Vi skulle möta Anders kompis Jill någonstans (ok jag har korttidsminne som en guldfisk!). Vi var dock lite väl tidiga när vi kom till stationen så vi hade tid att strosa runt lite. Anders var i London för cirka ett år sedan och på sedvanligt Carlsson-manér så kände han självklart till området och kunde leda in oss till en väldigt juste marknadsplats. Exakt hur den karlns lokalsinne funkar kommer jag då aldrig att förstå! Marknadsplatsen var hur grym som helst. Jag tror att man måste förstå hur jag funkar som människa för att riktigt fatta hur jag kan gå igång på sådana här saker. Personligen så tycker jag att det inte finns mycket trevligare saker än att strosa runt bland olika matstånd och klura ut vad man kan göra med alla godsaker. Dessvärre så hade vi dåligt med tid och vi saknade dessutom en plats att tillaga något av detta överflöd av godis!
Vi träffade sen Jill och hennes kompisar. Jag börjar bli lite orolig för min egen hälsa då jag var där för en och en halv vecka sedan och jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad människorna HETTE! Vansinnigt pinsamt och mycket konstigt då vi hade förbannat kul hela helgen! Hursomhelst! Vi gick till närmaste kafé och drack dagens första pint (when in Rome). Efter cirka en halvtimme så gick vi vidare ner till Thamåsen (jag menar självklart Thamesen men detta är ordet som Word föreslog) där vi skulle ta en båt till Greenwich. Det hela höll på att spåra ut ganska ordentligt då en av Jills kompisar var... ska vi säga smått bisarr. Jag känner inte människan men det tog henne ca tio minuter innan hon tog ett rejält skamgrepp på mig i en diskussion om strumpor. Bisarr eller inte så var hon mycket rolig och det var tråkigt att hon inte hängde med ut senare på kvällen.
Båtturen var som allt annat i London mycket trevlig och vi hamnade tillslut i Greenwich. Där fick vi se den Internationella tidslinjen, och vi kände oss alla vansinnigt privilegierade över att ha fått sett detta streck i marken! Båtturen hem gav inga större överraskningar mer än att de inte sålde någon öl på båten (katastrof, men som tur var så satt vi längst bak och gjorde allt för att bli höga av avgaserna!).
Väl iland så hittade vi en mysig liten hamn. De har ju ganska kraftiga skiftningar i vattennivå i dessa länder så just denna hamn var skyddade för just detta. I hamnen så fanns det en pub vid namn "Dickens place". Återigen hur soft som helst och vi började kvällen genom att beställa in några pitchers med Pim's. Nu börjar minnet att bli lite halvgrumligt, men jag vet att vi sen drog in till Soho, satt på en pub och sen hamnade på ett dansställe som extraknäckte som bastu och sen en McDonalds. Kort och gott ett förbannat kul kväll! Det är alltid lika kul att träffa nya människor som är easygoing och villiga att prata lite.
Söndagen ägnade vi åt speedsightseeing och ett konstant letandes efter ett Starbucks. Vi lyckades se Big Ben, ett gäng statyer och massa freaks. London är en helt suverän stad och jag bara måste bo där någon gång i mitt liv. Det gäller väl visserligen varje större stad men jag tror att få städer i Europa är så fantastiska som London. Till viss del kan det bero på språket, man känner sig aldrig hämmad utan man vet att man alltid kan göra sig förstod, eller ja till viss del i alla fall. Det hände inte så mycket denna dag. Eller jo det gjorde det väl visst men det är nog inte så intressant att skriva ner här.
På resan hem så slog det mig att, ett: Anders är en för j...vla trevlig människa att resa med. Två: Mitt hem är numer Dublin, Irland.
/H som i killen som älskar London
Exempel på en mycket dålig dag!
Idag är det söndag (eller det var det när jag skrev texten i alla fall) och jag hade planer på att ta det lite lugnt, enda uppgiften för dagen var att gå och handla lite mat. Till att börja med så började dagen dåligt då jag vaknade bakfull! Jag hade själv bestämt mig för att ta det lugnt på lördagen detta trots att jag visste att jag skulle på barbeque hos en svensk tjej på AdWords. Jag drack inte särskilt mycket, eller jo det gjorde jag väl, men inte tillräckligt för att bli bakfull. Nåja jag kravlade ur sängen bara för att upptäcka att det inte fanns något att äta i kylskåpet. Efter lite letande så lyckades jag skrapa ihop två rostmackor med lite torr skinka. Till det drack jag vatten. Frukosten är dagens viktigaste mål och ska ju lägga grunden för resten av dagen. Mycket riktigt så blev denna sanslöst vidriga frukost symptomatisk för resten av dagen.
Jag låg i soffan i några timmar och hade turen att få samspråka lite med min härliga besserwisser till rumskompis. Dagens lektion gick ut på hur man bäst laddar ner Start Trek TV-serier. Killen är snart 30 år och följer Star Trek slaviskt, han påstår att han lär sig så himla mycket då de tydligen lägger in förslag på nya tekniker i serien. Jag har föreslagit att han ska slå på Discovery och kliva ur Klingon-dräkten, men då slår han bokstavligen dövörat till. Tillslut så fick jag fart på systemet och bestämde mig för att gå och handla. Halvvägs till stationen så fullkomligt öppnar sig himlen! Det har visserligen pissregnat konstant i veckas tid snart, men detta skyfall var nog rekordet. Blöt som en hund kommer jag fram till tågstationen. Där upptäcker jag att mynten som jag hörde skramla hemma i lägenheten inte alls var euros utan pund och således fick jag "knäcka" en tia för att kunna komma iväg. Självklart var tåget försenat. Väl framme så lyckas jag samla ihop det jag behöver och var precis på väg till kassan, då en av expediterna ropar ut att idag kan de inte ta kreditkort. Nehe, jag hade bara 50€ så väl framme vid kassan fick jag plocka bort lite överflödiga artiklar.
På väg till tåget, och till min enorma glädje, så tog batterierna slut i min iPOD (ja allt det här är faktiskt sant). Dagens sista glädjestund var när jag sen går av tåget. Då upptäcker jag att en av mina 2 liters mjölkflaskor läcker! Jag lovar hade det funnits någon att döda just då så hade jag utan tvekan gjort detta. Jag är tämligen övertygad om att en domare skulle ta mina äventyr denna dag i beaktande och släppa mig på stubben!
Det kommer mera...
Tja!
Lovade ju ett inlägg efter helgen i London. Det är på väg! Vill bara bygga upp lite förväntningar innan, samt få lite jobb ur vägen...
Antal druckna koppar kaffe sen i morse: 7000st
/H
LONDON BABY!!!
Yes!
Nästa helg drar man till London! Där kommer jag att möta upp Emil och Anders för en helg av synd! F..n det där kan ju misstolkas, alltså vi ska dit och festa lite, inget annat. Jag drar på fredagen och kommer hem igen på söndagen ska bli mkt trevligt! Speciellt då en milsten precis är avklarat! Hjälpcentret är numer live och jag kommer att börja jobba med andra projekt! Känns väldigt skönt det var ju för det här som man började jobba liksom! Nåja vi får se hur det blir med tårta på måndag :-)
Jag återkommer med lite mer info efter helgen i London. Då borde det finnas en hel del att skriva om...
/H som i Hjälpcenter
Jag ber om ursäkt...
Mina inlägg har helt enkelt varit för få på sistone. Saken är ju den att man måste prestera eller uppleva något för att kunna skriva om det. För tillfället så händer det inte så himla mycket här borta. Jag jobbar fortfarande på tok för mycket, men som jag har skrivit förr så är det så pass kul att det knappast rör mig i ryggen. Speciellt den senaste tiden då jobbet har gått väldigt bra. Exakt vad som har gått så bra bör väl inte publiceras på en offentlig blogg, men för att göra er galna av avund så har det något med Google att göra... :-)
Denna helg så var det dags för svensexa. Killen till vänster om mig ska gifta sig på lördag. Meningen var, och det är nu som mamma och pappa slutar läsa och tar sig en kopp kaffe, att vi skulle "grunda" på en pub och sen ta oss vidare till "Stringfellows" (som är precis vad det låter som). Självklart så skulle ju inte brudgummen veta om vad vi skulle göra så vi hade inte sagt något om detta, inte ens att vi skulle ta några öl på en pub. Halvvägs in på TGIF så kommer en av hans polska vänner över. Hon visste om vad vi skulle göra men inte att det var en hemlighet. Så hon tar tillfället i akt och frågar Wojciech (killens namn) om vi redan har varit på stripklubben. Ridå! Exakt vad hon tänkte vet jag inte, klockan var 1815. Vissa ställen lär ju ha en frukostbuffet men de flesta av oss vill nog inte springa iväg på en arbetsdag för att se lättklädda damer, eller ja... en del av oss i alla fall... Wojciech blev dessvärre väldigt nervös av detta så vi fick ändra planen, vi hade fått strikta order från flickvännen så för att vara på den säkra sidan så hade vi planerat in lite manlig striptease. Vi struntade tillslut helt i planen och fokuserade istället på att dricka så mycket öl som möjligt. Oftast när man placerar 20 män i samma rum, ger de massor av öl, och de har innan pratat om att gå till en strippklubb men av okänd anledning bestämt att inte gå, så brukar denna idé kraftigt omrevideras efter tionde ölen. Detta tillfälle var inte undantaget som bekräftar regeln! Således angjorde vi "Stringfellows" vid tolv snåret. Att skriva om vad som hände där, bör nog inte heller skrivas ner på en offentlig blogg. Men vi kan väl säga så mkt som så att det gick VÄLDIGT städat till. Det gick till och med så städat till att vi fick frågor om vi verkligen var heterosexuella! Diskussionen tog slut då gängets "Joey" lyckades ragga upp en av stripporna! Exakt hur f.....n lyckas man med det? Nåja... dagen efter så mådde jag ungefär som ett störtat JAS-plan, det enda som saknades var en halvtjock kille som står och skriker "J...vlar, j...vlar, j...vlar!", i mitt tillstånd så var jag dock tämligen OK med hans frånvaro.
Nu hoppas jag verkligen att ngn av mina nära kompisar får arslet ur vagnen och tar och gifter sig. Inte för att jag vill gå till en strippklubb utan för att det verkligen börjar bli dags. Sa jag förresten att jag fortfarande är desperat singel?
/H som i Linda Lovelace
